Ovanstående beskrivningar stämmer lyckligtvis påfallande ofta (men inte alltid) hos de sydliga trutarna (kaspisk och medelhavstrut) men det är bra att känna till variationen hos gråtrut och hur tertialernas utseende förändaras med slitage innan man fäster allt för stor vikt av en enskild karaktär. Tertialernas teckning bör betraktas som en pusselbit av flera vid bestämning.
1k/1st cy argentatus, Simrishamn. 090710, Jörgen Bernsmo
En typisk ung gråtrut i alla avseenden med "vanlig" tertialteckning i form av sågtandsmönstring.

Här en annan "vanlig" variant med lite grövre teckning generellt. En ganska stor individ med typiskt "satt" jizz och kontrastlöst helhetintryck. Ofta "matchar" teckningen på tertialerna teckningen på de inre st täckarna.
En individ som kan vålla bekymmer med en tertialteckning liknande medelhavstrut eller kanske ännu mer som silltrut, dvs helmörka med en tunn ljus kant. Även de inre st täckarna sparsamt tecknade (de 3 innersta i princip helt mörka och otecknade). I övrigt med oordnade täckare och huvud och bröst typiskt murrigt brunt och i flykten en tydligt ljusare inre hand.

Här en individ med mörka kärnor och breda ljusa toppar med svag mönstring. Från denna vinkeln ser den dessutom ganska slank och långvingad ut med ganska lång smal näbb. Vingpanelen är dock väldigt mycket gråtrut med grovt tecknade täckare hela vägen (dvs även de yttre st täckarna). Jämför teckningen på de inre st täckarna med fågeln ovan.
Här en annan variant. Tertialerna på denna huvudsakligen mörka med diffust ljusare topp med bredare vitbeige inramning som når hela vägen in mot de större täckarna. De allra innersta st täckarna ganska mörka och otecknade och de innersta nästan otecknat vita.