Juvenil kaspisk trut i augusti

1k/1cy cachinnans, Stockholm, 090822, Hans Larsson

I stora drag är juvenil kaspisk och främst medelhavstrut kanske mer lika silltrut än gråtrut tack vare den ofta kontrastrika färgsättningen. Mer homogent mörka fjädercentra med ljusa kanter på ovansidan påminner också en hel del om silltrutens teckning och vissa medelhavstrutar är som karbonkopior på silltrut. Kaspisk skiljer sig lite mer tack vare en något ljusare brun ovansida som har en slags kanelfärgad ton, tydligast blir detta när fjädrarna hunnit slitas lite, vilket oftast är fallet med fåglar som dyker upp hos oss. Vidare är teckningen något mer urvattnad på t ex de inre större täckarna jämfört med de andras ofta skarpare sågtandsmönster.
Våra nordligt häckande silltrutar kläcks relativt sent och är således som regel mycket fräscha i jämförelse med de sydliga arterna. Dessutom är de oftast riktigt frostigt brunsvartvita i dräkten. Vid direkt jämförelse med t ex gråtrut är detta påtagligt och än mer bredvid en sliten kaspisk.

Den kaspiske ovan är ganska fräsch och relativt sen i ruggningen, vilket kan tyda på att den är kläckt i norra delen av artens utbredningsområde. Således är det ingen dramatisk skillnad mot de juvenila silltrutar som nu kommit på vingarna. Jizzen är en första ledtråd; denna fågel är lika stor som gråtrut men med längre näbb och ben. Silltrutarna i Östersjön (fuscus) är som regel alltid tydligt mindre och nättare än gråtrut, nästan påminnande om fiskmås ibland. Kaspisk är, som Lars Jonsson så helgjutet uttrycker det, "älgig" i sin framtoning, en association man sällan får av silltrut.



1k/1cy fuscus, Stockholm, 090822, Hans Larsson

Notera t ex klenare näbb, proportionellt större öga samt snäppet mörkare och kraftigare teckning på skapularer och vingtäckare med bredare bräm. En del silltrutar är betydligt vitare under än så här.

Om någon/några veckor så ska kaspisk som regel ruggat in ett flertal nya skapularer och från mitten av september är många i nästan komplett 1:a vinterdräkt som är mer distinkt, medan våra silltrutar normalt inte ruggar något alls förrän de når övervintringsplatserna. Således löser naturen själv ganska smidigt detta bestämningsproblem, men i juli-augusti kan det vara nog så knivigt.

Ska man leta fler fallgropar så är den tundrahäckande "silltruten" heuglini en högst reell sådan. De är dräktmässigt identiska med fuscus men är oftast större och kraftigare och vissa kan se lika högbenta ut som kaspisk! Dock så är de ofta något kantigare och biffigare på något vis och huvud och näbb är inte riktigt så sirliga som hos kaspisk. Men fr a så är de liksom våra silltrutar "krispiga" och fräscha länge, förmodligen i ännu högre utsträckning p g a den sena häckningssäsongen vid Ishavet.

1k/1cy cachinnans, Stockholm, 090822, Hans Larsson

Högbent, långhalsad, långsnokig - en älg helt enkelt! Lägg också märke till "kanelpudrad" ovansida i denna juvenila dräkt.



1k/1cy fuscus, Stockholm, 090822, Hans Larsson

En väldigt nätt silltrut, så nästan lite missvisande att jämföra med en stor kaspisk. Men märk skillnader i näbb och huvudform, benlängd samt ovansidans färg och teckning.

1k/1cy cachinnans, Stockholm, 090822, Hans Larsson

Varmt tonad med smala och slitna bräm. Lägg också märke till vingbandseffekten tack vare ganska bred (men diffust avsatt) ljus teckning på större täckarna.

1k/1cy fuscus, Stockholm, 090822, Hans Larsson

Kallare färg med bredare och krispigt fräscha bräm. Undantag finns såklart och någon juvenil silltrut kan vara lite sliten redan och längre fram så blir det vanligare. Men då har man bättre hjälp av den kaspiska´s ruggning som sagt.

1k/1cy cachinnans, Stockholm, 090822, Hans Larsson

I flykten är kaspisk ganska mörkvingad likt silltrut, men helhetsintrycket blir mer kontrastrikt tack vare ljusa innerfan på inre handpennorna (syns bäst vid utbredd vinge) och något tydligare ljusa "vingband på större och mellersta täckare.

1k/1cy fuscus, Stockholm, 070803, Hans Larsson

Märk fr a mer jämnmörk innerhand även vid så här utbredda pennor. Vissa kaspiska kan dock se väldigt mörka ut i handen. Något mer jämntonad ovansida i övrigt hos denna individ. Många juvenila silltrutar har ofta en ljus panel på mellersta/mindre täckarna (typ brunglada) som ljusaste del på vingen. Stjärtteckning som synes mycket lik både kaspisk och medelhavs.

1k/1cy argentatus, Simrishamn, 090809, Hans Larsson

Här en "klassisk" gråtrut som jämförelse. Märk fr a ljusare inre handpennor med tydligt mörkt enbart i topparna. Vingovansidan i övrigt rätt kontrastlös.

1k/1cy cachinnans, Stockholm, 090822, Hans Larsson

Hos kaspisk i juvenil dräkt är vingundersidorna (fr a armhålan) typiskt ljusare än flankerna i flykten. Det syns dock inte helt bra på undre bilden. Denna individ är rätt så vältecknad, andra kan vara i det närmaste kritvita under vingen.

1k/1cy fuscus, Stockholm, 090822, Hans Larsson

Silltrutar är rätt variabla även vad gäller vingundersidan. Denna kan man säga ligger mitt i spektrat men det finns både mer jämnmörka och vitare exempel. De ljusaste har dock något kraftigare mörk teckning längs med täckarna och påminner på så vis betdligt mer om medelhavstrut än kaspisk.

1k/1cy argentatus, Stockholm, 090822, Hans Larsson

Gråtrut är den som har mest jämnfärgat mörk vingundersida. Ibland kan de dock se lite ljusare ut som här på bilden.

1k/1cy cachinnans, Stockholm, 090822, Hans Larsson

Här ses bl a att ruggningen inletts bland skapularerna, några av de mittre fjädrarna har tappats och ett par av de små främsta fjädrarna är bytta. Om några veckor har denna kaspiska (förhoppningsvis..) övervägande vintertecknad rygg med gråare fjädrar och kanske ännu vitare huvud och undersida.

1k/1cy fuscus, Stockholm, 090822, Hans Larsson

Majoriteten unga silltrutar däremot, är "dömda" till att bära komplett juvenil dräkt ett bra tag till.. Tittar man riktigt noga går det dock ibland att hitta någon enstaka ny främre skapular, men då dessa fjädrar är ganska mörka och diskreta så märks de inte så uppenbart som hos kaspisk t ex.

Ett ess i ärmen när man spanar kaspisk är att lätet skiljer sig ganska väl från våra inhemska trutars. Förutom det universella pipande tigglätet hos ungfåglar hör man inte sällan vid bråk om brödskivor/torskahuen etc, ett nasalt skri, typ desperat åsna eller kanske ännu bättre som ett astmatiskt sjölejon (Klaus Malling Olsen in litt.). Men även om man inte hör åsnor eller sjölejon eller för all del kaspiska trutar dagligdags kan det absolut vara läge att spana lite extra om plötsligt ett skumt läte hörs!