Gråtrutar i december

Ett urval av gråtrutar i olika åldrar följer här. Det har egentligen inte hänt så mycket den sista tiden, mer än att ungfåglarna blivit en aning mer slitna och de äldre avslutat sin vingruggning. I Simrishamn har vi fått påfyllning av en del fräscha 1k-fåglar norrifrån i dräkter som lika gärna kunde föreställt sydliga individer i augusti. En del av dessa är väldigt kontrastrikt tecknade, likt t ex medelhavstrut, men fräschören och den sena skapularruggningen utesluter effektivt sydliga arter. Märk också hur svårtydd teckningen blir hos de juvenila vingfjädrarna i takt med slitage hos 1k-fåglarna.


1cy argentatus, Simrishamn, 091209, Hans Larsson

En sliten 1:a vinter. Möjligen är några av nackfjädrarna juvenila, annars är kroppen helt färdigruggad. Vingtäckare och tertialer juvenila och ger ett stökigt intryck nu när de nötts en del av tidens tand.

1cy argentatus, Simrishamn, 091209, Hans Larsson

En lite mer retarderad och kanske något fräschare fågel. Större delen av undersidan är ännu juvenil (varmt bruntonad, i samma ton som vingen) och de nedersta skapularerna återstår med. Märk den gråaktiga tonen och mönstringen på de nya mantelfjädrarna och skapularerna.

1cy argentatus, Simrishamn, 091209, Hans Larsson

Denna har fått ljusare innerdel på näbben och någon enstaka individ kan få en riktigt skarpt tecknad "vittrutsnäbb" redan under den första vintern. Fenomenet är mer regelbundet förekommande hos den amerikanska smithsonianus.

1cy argentatus, Simrishamn, 091209, Hans Larsson

Något mer kontrastrik teckning hos denna slitna fågel. Tertialerna är hårt ansatta och hos många blir det svårt framöver att dra några slutsatser p g a slitaget. Karaktärer som i september funkade hyfsat för att bestämma kaspisk- och medelhavstrut blir nu mycket svårbedömda och i flera fall värdelösa.

1cy argentatus, Simrishamn, 091209, Hans Larsson

Här har vi en riktigt fräsch nordlig gråtrut. Några enstaka nya skapularer syns, annars är dräkten helt juvenil och helt jämförbar med t ex fåglarna här. Som om det inte är tillräckligt svårt ändå måste man alltså ständigt ta hänsyn till olika populationer när men jämför trutars dräkter. Detta gäller i synnerhet gråtrut, men även havstrut, silltrut och i viss mån de bägge sydliga arterna som ju vidgar sina utbredningsområden norrut. Bland färgmärkta fåglar vid den här tiden återfinns främst finska och ryska fåglar, de senare med några från Kolahalvön.

1cy argentatus, Simrishamn, 091209, Hans Larsson

En relativt fräsch och aningen mer ruggad ungfågel.

2cy argentatus, Simrishamn, 091209, Hans Larsson

En ganska anonymt tecknad 2k-fågel med en andra våg av skapularer och vingtäckare. Den diskreta beige färgen hos dessa nya fjädrar gör att det är svårare att spåra ruggningen, men man kan även se att de har en lite suddigare teckning. Märk hur lik denna är de yngre fåglarna, ytligt sett. Det är viktigt att notera formen och teckningen på vingfjädrarna jämfört med 1k.

3cy-type argentatus, Simrishamn, 091209, Hans Larsson

Rimligtvis en 3k-typ av argentatus med rent grå mantel, 50/50 mönstrat/grått på vingen samt mer adultteckande handpennor. Hos t ex kaspisk- och medelhavstrut utvecklas dräkten ett snäpp snabbare och många 3k-höst har övervägande grå vinge. Dock kan man sällan känna sig helt trygg med åldersbestämning av 2:a-vinter och äldre och i detta fall hade en flyktbild underlättat bedömningen.

4cy-type argentatus, Simrishamn, 091209, Hans Larsson

Adultlik förutom irisfärg och näbb-band som är lite väl markerat kanske för en vintertecknad ad. Annars kan äldre fåglar se förvånansvärt "unga" ut i huvud och näbb på hösten.

4cy+ argentatus, Simrishamn, 091209, Hans Larsson

Denna ska i alla fall vara adult. Märk blekgul näbb med mörk skuggning, något som alltså är helt normalt för äldre fåglar så här års.

4cy+ argentatus, Simrishamn, 091209, Hans Larsson

4cy+ argentatus, Simrishamn, 091209, Hans Larsson

1cy argentatus, Simrishamn, 091209, Hans Larsson

Klassisk gråtrut; diffust avsatt stjärtband och jämnljusa inre handpennor så när som på de mörka fjädertopparna.

1cy argentatus, Simrishamn, 091209, Hans Larsson

Mer distinkt avsatt stjärtband hos denna och även ett snäpp mörkare ton överlag. Grundteckningen på vingen är dock som vanligt, dvs enbart mörka toppar på inre handpennorna.

1cy argentatus, Simrishamn, 091209, Hans Larsson

2cy argentatus, Simrishamn, 091209, Hans Larsson

Ytligt sett extremt lik 1k-fåglarna. Överlag fräschare och förstås med bättre och bredare fjädrar på vingen. Aningen mer intrikat och lite marmorinspirerad mönstring och ej att förglömma hos denna; liten ljus "slant" på hp 10. Detta ses regelbundet hos fr a gråtrut och kaspisk trut i denna dräkt.

2cy argentatus, Simrishamn, 091209, Hans Larsson

Ganska jämnmönstrad och man kan av det "krispiga" helhetsintrycket nästan ana att vingfjädrarna är av bättre kvalité än de juvenila fågarnas.

3/4cy argentatus, Simrishamn, 091209, Hans Larsson

Möjligen en avancerad 3k-fågel. Man hade velat ha mer mönstrade täckare och armpennor för en mer typisk individ. Den utbredda teckningen på stjärten talar kanske emot en 4k.

4cy(+) argentatus, Simrishamn, 091209, Hans Larsson

Om det är genuina mörka teckningar på handtäckarna och mittre stjärtpennan bör man i kombination med handpenneteckningen kunna säga att denna är 4k. Men... Med ringavläsningar har man konstaterat att flera arter visar "subadulta" karaktärer långt upp i åren. Det får bli en hel del gissningar utan ring helt enkelt.

4cy+ argentatus, Simrishamn, 091209, Hans Larsson

Man ska ju räkna banden på adulta trutar (som ledtråd för att skilja fr a kaspisk, medelhavs och gråtrut) och denna visar komplett svart på 6 stycken handpennor vilket är vanligast hos de två sydliga. Det syns t o m en liten fläck på hp 4. Många gråtrutar har dock bara komplett band på 4-5 handpennor...

4cy+ argentatus, Simrishamn, 091209, Hans Larsson

...som hos denna fågel. Dock endast en liten slant på hp 10 här, likt medelhavstrut.

4cy+ argentatus, Simrishamn, 091209, Hans Larsson

Den vita slanten på hp 10 delas av terminband hos denna. Hos "typiska" argentatus går normalt slanten ända ut till spetsen, men vad vore världen utan variation.. Till råga på allt ser irisen ganska mörk ut med, så med ett vitt sommarhuvud kan denna lätt gå som kaspisk.

Heuglini i Oman

3cy+ heuglini, Ras Al Hadd, Oman, 091130, Hans Larsson

Silltrut av formen heuglini uppträder regelbundet i Finland och flertalet goda kandidater har noterats i Norrbotten. Officiellt finns dock bara två fynd från Sverige och säkerheten för just dessa kan nog diskuteras. Problemet för oss som bor i utkanten av utbredningsområdet är variationen hos de västliga silltrutarna graellsii/intermedius som överlappar i det närmaste totalt med heuglini. Dessutom är de på snabb frammarch österut och det är nog bara en tidsfråga innan de blir en vanlig syn i t ex Östersjön och Finnmark.

På Gull Research finns en grymt utförlig redogörelse i ämnet. Slutsatsen för närvarande är att det är i princip omöjligt att bestämma en heuglini utanför de normala vistelseorterna.. Men, man ska inte deppa ihop för det - med fler dokumenterade individer från "heta" områden som t ex norrlandskusten kan vi få ihop ett material som kanske kan väga tyngre i framtiden, i takt med att kunskapen om formen ökar.

I Oman är heuglini en vanlig övervintrare, stundom nästan lika talrik som barabensis, som också är den enda reella förväxlingsrisken där. Medan ett flertal individer får lämnas obestämda är en hel del ganska distinkta. Det är främst i form och proportioner som typiska heuglini utmärker sig, där de största fåglarna nästan påminner om havstrut eller gråtrut i biffighet, jämfört med den mer kaspisk-lika tunnheten hos barabensis. Större kroppsvolym, kraftigare näbb och bredare vingar.

Ansiktsuttrycket hos flertalet är lite speciellt, med ögat placerat långt bak och något ovanför näbben, som känns lite nedåtböjd. Högsta punkten på huvudet ligger ofta tydligt framför ögat. Sammantaget ger det en uppsyn påminnande om en sån här gynnare, minsann. Det är såklart lättast att se hos yngre fåglar med tydligare ansiktsdrag och om det kan vara något som skiljer från graellsii/intermedius återstår att se.

Mantelfärgen hos adulta är oftast likvärdig med graellsii, ibland kanske t o m något mörkare, medan några individer är ljusare och närmar sig barabensis. Irisfärgen är ofta varmt och grumligt färgad. Heuglini ligger ett snäpp efter barabensis i vingruggning så en generell skillnad kan ses, men det verkar helt klart finnas ett överlapp. De juvenila ligger också generellt efter i dräktutvecklingen och de flesta är helt fräscha och oruggade en bra bit in på vintern, till skillnad från de mer sydligt kläckta barabensis.

Utmaningen är dock att veta om man kan skilja en nordlig barabensis från en sydlig heuglini. Ett visst genflöde formerna emellan är nog inte så vilt att gissa. Hursom, de typiska individerna ska gå fint att separera, så länge man är långt ifrån graellsii-trutarnas domäner i alla fall... Klicka här för att se ett urval heuglini från Oman.

Barabensis i Oman

3cy+ barabensis, Ras Al Hadd, Oman, 091130, Hans Larsson

För den hugade finns ett nytt galleri med barabensis-trutar här. Bilderna är tagna i norra Oman i skiftet nov-dec 09. Med reservation för felbestämningar, såklart.. Vissa individer är ganska besvärliga och någon heuglini liksom kanske någon cachinnans kan säkert ha slunkit med i materialet. Generellt kan man säga att barabensis ligger nånstans mitt emellan just de bägge formerna, både i teckning och proportioner och kanske är den en slags felande länk. Som en joker är armenisk trut nästan en tvilling till barabensis, ytligt sett åtminstone. Armenisk är dock mer biffigt byggd, likt medelhavstrut och med riktigt kompakt näbbform.

Med tanke på den relativt nordliga utbredningen som enligt vissa bedömare sträcker sig så långt västerut som Moskvatrakten, kan man tänka sig att barabensis borde dyka upp hos oss då och då. Hannu Koskinen har fotograferat två lovande individer från Finland här och här. I höstas fanns en barabensis-liknande fågel i Stockholm, bilder finns här. Det luriga är att man inte riktigt vet hur situationen ser ut i de områden de olika formerna möts och ifall de gör det. Tills vidare får man kanske nöja sig med att bestämma de mest typiska fåglarna i "rätt" marker men skulle en snygg adult barabensis ställa sig i nån hamn nära dig är det nog rätt goda chanser att kunna clincha en dylik.