3cy+ heuglini, Ras Al Hadd, Oman, 091130, Hans LarssonSilltrut av formen heuglini uppträder regelbundet i Finland och flertalet goda kandidater har noterats i Norrbotten. Officiellt finns dock bara två fynd från Sverige och säkerheten för just dessa kan nog diskuteras. Problemet för oss som bor i utkanten av utbredningsområdet är variationen hos de västliga silltrutarna graellsii/intermedius som överlappar i det närmaste totalt med heuglini. Dessutom är de på snabb frammarch österut och det är nog bara en tidsfråga innan de blir en vanlig syn i t ex Östersjön och Finnmark.
På Gull Research finns en grymt utförlig redogörelse i ämnet. Slutsatsen för närvarande är att det är i princip omöjligt att bestämma en heuglini utanför de normala vistelseorterna.. Men, man ska inte deppa ihop för det - med fler dokumenterade individer från "heta" områden som t ex norrlandskusten kan vi få ihop ett material som kanske kan väga tyngre i framtiden, i takt med att kunskapen om formen ökar.
I Oman är heuglini en vanlig övervintrare, stundom nästan lika talrik som barabensis, som också är den enda reella förväxlingsrisken där. Medan ett flertal individer får lämnas obestämda är en hel del ganska distinkta. Det är främst i form och proportioner som typiska heuglini utmärker sig, där de största fåglarna nästan påminner om havstrut eller gråtrut i biffighet, jämfört med den mer kaspisk-lika tunnheten hos barabensis. Större kroppsvolym, kraftigare näbb och bredare vingar.
Ansiktsuttrycket hos flertalet är lite speciellt, med ögat placerat långt bak och något ovanför näbben, som känns lite nedåtböjd. Högsta punkten på huvudet ligger ofta tydligt framför ögat. Sammantaget ger det en uppsyn påminnande om en sån här gynnare, minsann. Det är såklart lättast att se hos yngre fåglar med tydligare ansiktsdrag och om det kan vara något som skiljer från graellsii/intermedius återstår att se.
Mantelfärgen hos adulta är oftast likvärdig med graellsii, ibland kanske t o m något mörkare, medan några individer är ljusare och närmar sig barabensis. Irisfärgen är ofta varmt och grumligt färgad. Heuglini ligger ett snäpp efter barabensis i vingruggning så en generell skillnad kan ses, men det verkar helt klart finnas ett överlapp. De juvenila ligger också generellt efter i dräktutvecklingen och de flesta är helt fräscha och oruggade en bra bit in på vintern, till skillnad från de mer sydligt kläckta barabensis.
Utmaningen är dock att veta om man kan skilja en nordlig barabensis från en sydlig heuglini. Ett visst genflöde formerna emellan är nog inte så vilt att gissa. Hursom, de typiska individerna ska gå fint att separera, så länge man är långt ifrån graellsii-trutarnas domäner i alla fall... Klicka här för att se ett urval heuglini från Oman.
