Heuglini i Oman

3cy+ heuglini, Ras Al Hadd, Oman, 091130, Hans Larsson

Silltrut av formen heuglini uppträder regelbundet i Finland och flertalet goda kandidater har noterats i Norrbotten. Officiellt finns dock bara två fynd från Sverige och säkerheten för just dessa kan nog diskuteras. Problemet för oss som bor i utkanten av utbredningsområdet är variationen hos de västliga silltrutarna graellsii/intermedius som överlappar i det närmaste totalt med heuglini. Dessutom är de på snabb frammarch österut och det är nog bara en tidsfråga innan de blir en vanlig syn i t ex Östersjön och Finnmark.

På Gull Research finns en grymt utförlig redogörelse i ämnet. Slutsatsen för närvarande är att det är i princip omöjligt att bestämma en heuglini utanför de normala vistelseorterna.. Men, man ska inte deppa ihop för det - med fler dokumenterade individer från "heta" områden som t ex norrlandskusten kan vi få ihop ett material som kanske kan väga tyngre i framtiden, i takt med att kunskapen om formen ökar.

I Oman är heuglini en vanlig övervintrare, stundom nästan lika talrik som barabensis, som också är den enda reella förväxlingsrisken där. Medan ett flertal individer får lämnas obestämda är en hel del ganska distinkta. Det är främst i form och proportioner som typiska heuglini utmärker sig, där de största fåglarna nästan påminner om havstrut eller gråtrut i biffighet, jämfört med den mer kaspisk-lika tunnheten hos barabensis. Större kroppsvolym, kraftigare näbb och bredare vingar.

Ansiktsuttrycket hos flertalet är lite speciellt, med ögat placerat långt bak och något ovanför näbben, som känns lite nedåtböjd. Högsta punkten på huvudet ligger ofta tydligt framför ögat. Sammantaget ger det en uppsyn påminnande om en sån här gynnare, minsann. Det är såklart lättast att se hos yngre fåglar med tydligare ansiktsdrag och om det kan vara något som skiljer från graellsii/intermedius återstår att se.

Mantelfärgen hos adulta är oftast likvärdig med graellsii, ibland kanske t o m något mörkare, medan några individer är ljusare och närmar sig barabensis. Irisfärgen är ofta varmt och grumligt färgad. Heuglini ligger ett snäpp efter barabensis i vingruggning så en generell skillnad kan ses, men det verkar helt klart finnas ett överlapp. De juvenila ligger också generellt efter i dräktutvecklingen och de flesta är helt fräscha och oruggade en bra bit in på vintern, till skillnad från de mer sydligt kläckta barabensis.

Utmaningen är dock att veta om man kan skilja en nordlig barabensis från en sydlig heuglini. Ett visst genflöde formerna emellan är nog inte så vilt att gissa. Hursom, de typiska individerna ska gå fint att separera, så länge man är långt ifrån graellsii-trutarnas domäner i alla fall... Klicka här för att se ett urval heuglini från Oman.

Barabensis i Oman

3cy+ barabensis, Ras Al Hadd, Oman, 091130, Hans Larsson

För den hugade finns ett nytt galleri med barabensis-trutar här. Bilderna är tagna i norra Oman i skiftet nov-dec 09. Med reservation för felbestämningar, såklart.. Vissa individer är ganska besvärliga och någon heuglini liksom kanske någon cachinnans kan säkert ha slunkit med i materialet. Generellt kan man säga att barabensis ligger nånstans mitt emellan just de bägge formerna, både i teckning och proportioner och kanske är den en slags felande länk. Som en joker är armenisk trut nästan en tvilling till barabensis, ytligt sett åtminstone. Armenisk är dock mer biffigt byggd, likt medelhavstrut och med riktigt kompakt näbbform.

Med tanke på den relativt nordliga utbredningen som enligt vissa bedömare sträcker sig så långt västerut som Moskvatrakten, kan man tänka sig att barabensis borde dyka upp hos oss då och då. Hannu Koskinen har fotograferat två lovande individer från Finland här och här. I höstas fanns en barabensis-liknande fågel i Stockholm, bilder finns här. Det luriga är att man inte riktigt vet hur situationen ser ut i de områden de olika formerna möts och ifall de gör det. Tills vidare får man kanske nöja sig med att bestämma de mest typiska fåglarna i "rätt" marker men skulle en snygg adult barabensis ställa sig i nån hamn nära dig är det nog rätt goda chanser att kunna clincha en dylik.

Adult medelhavstrut i november

4cy+ michahellis, Simrishamn, 091104, Hans Larsson

En distinkt färgad medelhavstrut som denna utmärker sig även på lite håll tack vare mörkare grå mantel och renare vit kropp och förstås gula ben och svagt streckat huvud.

4cy+ michahellis, Simrishamn, 091104, Hans Larsson

En närgranskning avslöjar stor röd gonysfläck och varmt färgad iris, liksom handpennornas exakta teckning, som ger svart band in till hp 5. Hp 9 och 10 är ännu växande så den redan långa vingen kommer bli än längre.

4cy+ michahellis, Simrishamn, 091104, Hans Larsson

De fräscha handpennetopparna är ganska stora hos medelhavstrut, om än mindre än genomsnittsgråtrutens. Skillnaden brukar vara som störst framåt försommaren.

4cy+ michahellis, Simrishamn, 091104, Hans Larsson

Komplett svart band in till hp5 som sagt, och en liten fläck på hp4 som bonus.

Kaspiska trutar i november

Här följer ett urval kaspiska från de senaste dagarnas massiva inflöde. Vid Segerstads fyr på sydöstra Öland har det t ex inräknats drygt 150 ex på sträck 3-4.11! I Simrishamn gott om rastande fåglar, men tydligt oroliga och många stannar inte mer än några minuter. På kvällen ses dock många vilande bland de övriga trutarna i hamnbassängen.

4cy+ cachinnans, Simrishamn, 091103, Jörgen Bernsmo

4cy+ cachinnans, Simrishamn, 091103, Jörgen Bernsmo

Samma fågel nedan. En ganska ljusögd individ med kraftig näbb (hane). Helt inom variationen för kaspisk, men man kan alltid frestas att dra in hybrider i leken..

4cy+ cachinnans, Simrishamn, 091103, Jörgen Bernsmo

4cy+ cachinnans, Simrishamn, 091103, Jörgen Bernsmo

4cy+ cachinnans, Simrishamn, 091103, Jörgen Bernsmo

4cy+ cachinnans, Simrishamn, 091103, Jörgen Bernsmo

En ljusögd biff till.. En mindre andel av adulta kaspiska har så här ljust öga, men hos t ex cachinnans östliga kusin, barabensis, är det betydligt vanligare. Nästan alla har haft växande hp 10 de här dagarna så handen är inte helt i sin fulla längd. Den yttersta pennan inte påverkar dock inte så mycket eftersom den är bara ett snäpp längre än hp9.

4cy+ cachinnans, Simrishamn, 091103, Jörgen Bernsmo

2cy cachinnans, Simrishamn, 091020, Jörgen Bernsmo

Lite lurig att åldersbestämma, men bör vara en 2k tack vare avsaknad av tydliga vita handpennetoppar, brett stjärtband och ändock en hel del bruntecknade tertialer och vingtäckare. Liten vit slant på växande hp 10. Men en ganska udda diffus och utsmetad teckning må vi säga.

1cy cachinnans, Simrishamn, 091103, Jörgen Bernsmo

1cy cachinnans(?), Simrishamn, 091104, Hans Larsson

Och så ett freak som grädde på moset. Eller, det skulle ju faktiskt kunna vara en riktigt mörk kaspisk vid närmre eftertanke. Jizzen är verkligen urtypisk och teckningen är inte så tokig ändå. Tertialerna ser kanske lite väl naggade ut för vän av ordning, men det är nog det enda som är på väg över gränsen hos denna.

1cy cachinnans(?), Simrishamn, 091104, Hans Larsson

Ovansidan överlag som en mörk kaspisk och inget påfallande skumt som skulle tyda på gråtrutsgener. Innerhanden är exemplariskt mörk, mer än de flesta kaspiska.

1cy cachinnans(?), Simrishamn, 091104, Hans Larsson

Kolla här och här för exempel på liknande mörktecknade individer. Och här finns lite blandade 1:a vinter-kaspiska med olika mörkhetsgrad.

Gråtrutar i november

Lite olika gråtrutsvarianter presenteras här..
Märk t ex variationen hos de äldre fåglarnas huvudteckning, där flera matchar kaspisk- och medelhavstrut. Någon har lite mer retarderad näbbteckning och mindre storlek på de vita handpennetopparna, vilket skulle kunna tyda på yngre ad (4-5k). Mörka markeringar ses dock på näbben även hos riktigt gamla fåglar och utbredningen av streckning på huvud och hals förefaller inte vara åldersrelaterat utan kan snarare betraktas som variation inom olika populationer eller individer.
Att säkert åldersbestämma äldre subadulta gråtrutar är därför ofta svårt och via ringmärkta fåglar vet man att mörka rester av ungfågelsdräkten kan ses upp till 7-8 års ålder, vilket normalt inte är fallet med kaspisk och medelhavstrut som har en generellt snabbare dräktutveckling till adult dräkt. Normalt är det bland handtäckarna man ser de sista resterna av ungfågelsdräkten, vilket normalt bara ses på flygande fåglar.

En av 1k-fåglarna har ruggat in några nya vingtäckare, något som är sällsynt, men relativt regelbundet förekommande hos gråtrut. Förr i tiden, på det glada 90-talet var det ett bra indicium för kaspisk- och medelhavstrut, men kan alltså visas av gråtrut med.


4cy+ argentatus, Simrishamn, 091104, Hans Larsson

4cy+ argentatus, Simrishamn, 091104, Hans Larsson

4cy(?) argentatus, Simrishamn, 091104, Hans Larsson

4cy+ argentatus, Simrishamn, 091104, Hans Larsson

4cy+ argentatus, Simrishamn, 091104, Hans Larsson

4cy+ argentatus, Simrishamn, 091104, Hans Larsson

4cy(?) argentatus, Simrishamn, 091104, Hans Larsson

2cy, argentatus, Simrishamn, 091104, Hans Larsson

2cy argentatus, Simrishamn, 091104, Hans Larsson

2cy argentatus, Simrishamn, 091104, Hans Larsson

1cy argentatus, Simrishamn, 091104, Hans Larsson

1cy argentatus, Simrishamn, 091104, Hans Larsson

1cy argentatus, Simrishamn, 091104, Hans Larsson

1cy argentatus, Simrishamn, 091104, Hans Larsson

1cy argentatus, Simrishamn, 091104, Hans Larsson

Favorit i repris

1 cy michahellis, Simrishamn, 091021, Jörgen Bernsmo

Här har vi en kompis som har setts till och från i hamnen sedan mitten på juli, mer känd som "glasstruten". Den känns igen på kraftigare huvudteckning än flertalet unga medelhavstrutar och visar att vissa individer stannar långa perioder inom ett förmodat begränsat geografiskt område.

Denna individ har sedan ankomst varit retarderad ruggningsmässigt, om man ser till genomsnittet, och man får förmoda att de individer som når oss anpassar ruggningen efter klimat och födotillgång men det förekommer även skillnader inom olika populationer beroende på breddgrad och häckningstid. Tidigare kläckta fåglar påbörjar normalt ruggningen till 1:a vinterdräkt tidigare.

Det är sällan man ser medelhavstrutar i Sverige med mer avancerad ruggning, dvs med ett flertal bytta täckare, som man kan se kring Medelhavet vid motsvarande tid på hösten. Dock är variationen stor och individer med förhållandevis begränsad ruggning som denna är inte ovanligt i oktober.



1 cy michahellis, Simrishamn, 091021, Jörgen Bernsmo

Jämför bilderna ovan och nedan på samma individ.

I början på augusti hade den endast ruggat in någon enstaka mantelfjäder och samtliga skapularer var juvenila. På den övre bilden kan man nu notera att i princip samtliga skapularer är bytta till 1:a vinter förutom den nedersta på höger sida. På vänster vinge ses några bytta mindre och mellersta täckare och i fält tycketes även den innersta st täckaren bytt. På höger vinge är samtliga täckare juvenila men viss asymmetri i ruggningen är inte helt ovanligt.

Notera även slitaget på de juvenila fjädrarna som har uppkommit under denna period. T ex topparna på tertialerna men även de nästan helt urblekta inre större täckarna.

Det är inte så sannolikt att det kommer ske någon mer omfattande ruggning hos denna individ förrän fram på vårkanten, likt gråtrut, möjligen ruggar den in några enstaka täckare till.




1 cy michahellis, Simrishamn, 090802, Jörgen Bernsmo

Notera den fräscha dräkten och den tydligt mörkare bruna grundtonen samt den tydligare mönstringen på varje enskild fjäder.

1 cy michahellis, Simrishamn, 091020, Jörgen Bernsmo

Såväl skapularer som mantelfjädrar har normalt en fylligare kärna i "ankarteckningen" än kaspisk trut, vilket ses här.

1 cy michahellis, Simrishamn, 091020, Jörgen Bernsmo

Här ses den mörka inre handen och det distinkta stjärtbandet. Det vita jacket som ses bland de mellersta stjärtpennorna kunde också ses i somras. Se fler bilder på "glasstruten" inklusive flyktbilder här!

Adult kaspisk trut i oktober

Ad cachinnans, Simrishamn, 091019, Jörgen Bernsmo

Liksom hos medelhavstruten utmärks adulta kaspiska så här års av det vita huvudet med begränsad huvudstreckning. Hos kaspisk är teckningen ännu diskretare och på denna individ ses endast nålfina streck runt ögat, upp mot hjässan samt i nacken. På avstånd ser den helt vithuvad ut. Benfärgen är variabel hos adulta fåglar i vinterdräkt men oftast ses en blekt rosa färg, som hos denna individ, eller med en svagt gultonad nyans. Mantelfärgen är densamma som hos flertalet argentatus som ses hos oss.

Ad cachinnans, Simrishamn, 091019, Jörgen Bernsmo

Det vita nyllet i kombination med mörk iris och blekt gröngul näbb är fina indikatorer för en kaspisk. Näbbformen är parallell eller närmast avsmalnande jämfört med gråtrutens som ofta är lite svullen mot spetsen. De mjuka formerna i kombination med ovanstående gör att de oftast ser påfallande "snälla och goa" ut. Vissa hanar kan dock te sig grovnäbbade med mer uttalad gonysvinkel men den typiska kaspiska jizzen är hos dessa stora hanar oftast väl särskiljande.

Ad cachinnans, Simrishamn, 091019, Jörgen Bernsmo

Eftersom gråtrutar ändå ibland har vitaktigt huvud så här på hösten och vissa dessutom har mörkare iris så är jizzen som alltid en vital del av bestämningen. En kaspisk ska ha en nättare kropp som ofta ser rätt smal ut framifrån jämfört med gråtrut. Dessutom sitter benen tätare ihop, vilket förstärker det långbenta stuket. Huvudet är mindre och halsen något längre och hela fågeln känns allmänt snyggare!

Det är något med den vita fjäderdräkten hos kaspisk, som faktiskt känns renare, mer snövit än flertalet gråtrutar. Om det beror på att man förblindas av det vita huvudet eller om färgen faktiskt är vitare återstår att ta reda på..

Ad cachinnans, Simrishamn, 091019, Hans Larsson

Så den slutliga spiken i kistan för att känna trygghet med bestämningen - handpenna 5! Som ofta sagt krävs nästan ett flyktfoto för att kunna räkna pennorna, men har man flax så fastnar hela handen på bild under putsning. Här syns alla tio och hp 5 har det obligatoriska kompletta svarta bandet, precis som man kräver av en medelhavstrut.

Det är bra att kolla ruggningsstatusen så man inte råkar glömma någon penna, men här ser allt ok ut. Hp 8 är helt utvuxen, hp 9 nästan klar och hp 10, som man ser på baksidan av vänstervingen, är bara halvvägs ute.

Ad cachinnans, Simrishamn, 091019, Hans Larsson

Det är trots allt lättare att tyda ruggningen och teckningen på en redig flyktbild. Märk att kaspisk har en mer uppluckrad handpenneteckning jämfört med medelhavstrut och är således mer lik gråtrut. Det är främst de djupa grå "tungorna" på innerfanen av yttre handpennorna som bidrar till detta och detta skiljer också från en del gråtrutar.